Sedan förra fredagen har jag varit konstant magsjuk!
Väldigt sorglig historia... Jag var och åt all-you-can-eat Chabu-Chabu med några vänner, svullade för kung och fosterland i 1 timme och rullade hem efter det.
Och under natten hände det, magknip och mitt huvud hängandes över toasitsen. Katastrof, verkligen!!
Inte bara för att jag blev sjuk, utan också för det faktumet att jag har ingen toa på rummet utan måste dela med resten av huset... Så jag måste kräla ut från min lägenhet (verkligen, utomhus, kaaaaallt!!), dra mig 10 meter till toaletten och sedan i min kalla ensamhet ockupera toan.
Lärde mig att uppskatta något nytt dock!
I huset bredvid spelar de alltid klassisk japansk musik om kvällarna (musikskola), live-toa-musik som jag gillar att kalla det. Det passade min sjuka ensamhet ganska bra på ett komiskt sätt, klinkandet av en shamisen till tonerna av mitt snyftande.
Jag tror dessutom att jag fick medlidande av en (stor som attan) mal som kom flygandes ner och landade på min arm, vanligtvis hade jag hoppat en meter och sprungit därifrån, men i min feberyra tyckte jag faktiskt att det var ok.... Toa musik och en mal på min arm.
Detta pågick hela helgen med hög feber och frossa tills min vän kom till undsättning med bil och coca cola, sedan bar det av till farbror doktorn som gav mig två dropp och äcklig men snabbverkande medicin.
På måndagen gick jag till arbetet som vanligt igen, fast en aningen slö. Allt flöt på bra och jag för beredde mig för följande dag då jag och en kollega skulle välkomna och se efter en enorm grupp med journalister och folk från biltillverkarvärlden (just nu är det Tokyo Motor Show här i krokarna). Tisdagen blev väldigt interesant och rolig, fick komma ut bland folk och hjälpa till, träffade dessutom några svenskar!
Men så blev jag dålig igen under kvällen och fick åka ganska akut till sjukan dagen efter.
Tydligen borde jag ha stannat hemma på måndagen, missade visst den biten...
Nåväl!
Fick stanna hemma onsdag och torsdag istället och nu mår jag bra igen!
Det som man inte dör av gör en starkare!
Vid det här laget borde jag vara hulken tycker jag faktiskt....
torsdag 1 december 2011
torsdag 24 november 2011
Min stora passion... Sento åäö
Igår var det dags att ta ett dopp i ett japansk badhus igen, händer ungefär 1-2 ggr i veckan när jag är här!
Och det är inte vilket sento som helst... Utan SUPER SENTO!!
Alltså, det finns bara lite fler bad att plumsa i, kanske en restaurang och massage salong.
Lite kort om vad denna fantastiska facilitet är:
Som sagt, det är ett kommunalt badhus där man betalar en avgift innan man går in (ca 300-900\).
Man bör ha med sig handduk, skrubb, tvål, schampo/balsam och andra nödvändigheter då de mindre ställena inte alltid tillgodoser detta. Ibland kan man låna mot en avgift, ibland finns det tvål och schampo gratis.
Män 男 och kvinnor 女 har separata omklädningsrum och badutrymmen, oftast är de markerade av kanjit för respektive kön (kan vara bra att kunna läsa dem så att man inte går in i fel rum).
När man tagit av sig sina kläder så är det bara att traska in dit duschar och bad är, inga badkläder är tillåtna, naket ska det vara.
Inga tattueringar heller då de visar dåligt beteende, om det är en liten en så kan du täcka den med ett hudfärgat plåster, viktigt att respektera detta.
Vanligtvis hade väl vi västerlänningar hoppat i badet efter en snabbspolning i duschen, men det går inte!
Här ska skrubbas rent med tvål och tvättas hår med schampo, för att inte lorta ner baden och följa japansk sed. Detta gör man då sittandes på en pall (långa rader av detta) med en spegel och liten balja framför sig.
Nu kan du hoppa i badet!
Ibland finns det olikt tempererade bad, bad med något tillägg (ex. äpplen), bad med jetstrålar, djupa, grunda, utomhusbad (rotenburo) etc.
Ibland finns också bastu!
Det var det, sedan är det bara att koka i baden tills man får nog och vill gå hem.
Om ni inte har badat i onsen så funkar sento som ett utmärkt kompliment, dessutom är det billigare.
Jag brukar gå till dessa ställen, som ligger en bit från vart jag bor men är super!
Yukemurinosato i Sengawa
http://www.yukemurinosato.com/
Gokurakuyu i Tama Center
http://www.gokurakuyu.ne.jp/gokurakuyu/tempo/tamacenter/
Jag får utveckla lite senare för nu måste jag kila!
Ha det bra!
Och det är inte vilket sento som helst... Utan SUPER SENTO!!
Alltså, det finns bara lite fler bad att plumsa i, kanske en restaurang och massage salong.
Lite kort om vad denna fantastiska facilitet är:
Som sagt, det är ett kommunalt badhus där man betalar en avgift innan man går in (ca 300-900\).
Man bör ha med sig handduk, skrubb, tvål, schampo/balsam och andra nödvändigheter då de mindre ställena inte alltid tillgodoser detta. Ibland kan man låna mot en avgift, ibland finns det tvål och schampo gratis.
Män 男 och kvinnor 女 har separata omklädningsrum och badutrymmen, oftast är de markerade av kanjit för respektive kön (kan vara bra att kunna läsa dem så att man inte går in i fel rum).
När man tagit av sig sina kläder så är det bara att traska in dit duschar och bad är, inga badkläder är tillåtna, naket ska det vara.
Inga tattueringar heller då de visar dåligt beteende, om det är en liten en så kan du täcka den med ett hudfärgat plåster, viktigt att respektera detta.
Vanligtvis hade väl vi västerlänningar hoppat i badet efter en snabbspolning i duschen, men det går inte!
Här ska skrubbas rent med tvål och tvättas hår med schampo, för att inte lorta ner baden och följa japansk sed. Detta gör man då sittandes på en pall (långa rader av detta) med en spegel och liten balja framför sig.
Nu kan du hoppa i badet!
Ibland finns det olikt tempererade bad, bad med något tillägg (ex. äpplen), bad med jetstrålar, djupa, grunda, utomhusbad (rotenburo) etc.
Ibland finns också bastu!
Det var det, sedan är det bara att koka i baden tills man får nog och vill gå hem.
Om ni inte har badat i onsen så funkar sento som ett utmärkt kompliment, dessutom är det billigare.
Jag brukar gå till dessa ställen, som ligger en bit från vart jag bor men är super!
Yukemurinosato i Sengawa
http://www.yukemurinosato.com/
Gokurakuyu i Tama Center
http://www.gokurakuyu.ne.jp/gokurakuyu/tempo/tamacenter/
Jag får utveckla lite senare för nu måste jag kila!
Ha det bra!
måndag 21 november 2011
Kontorsjapan åäö
Efter att ha "arbetat" på ett stort japanskt företag nu i över en månad så har jag fått inblick i en helt ny och underlig värld.
Som sagt, vi har morgonmöte var dag och det handlar oftast om vad man ska göra.
Vi har en klocka som ringer vid tid för morgonmötet och lunch (konstigt nog inte vid dagens slut).
Alla arbetar övertid, och man måste skriva hur lång tid man skall arbeta övertid innan man ens börjat. Om man skulle vara tvungen att arbeta mer än det man skrivit så får man inte betalt för den extra timmen.
De gillar papper och stämplar (eller hanko som det heter, ens signatur i stämpelform). Ett förslag som jag tog fram på en resplan gick igenom min kollega som stämplade, sedan över till ekonomiavdelningen som i sin tur stämplar, sedan kom den tillbaka till min avdelning där den skulle stämplas av chefen... Då var det färdigt!
Det tog halva dagen.
Jag fick ett skratt och en skakande huvud som svar när jag frågade om det kanske inte skulle vara lättare att bara skicka ett mail istället.
Vad jag förstår så är detta standard i japanska företag, det och hirarki.
Man arbetar i samma företag livet ut (för det mesta) och blir belönad genom att klättra högre upp på karriärsstegen. Det är inte ovanligt att man blir skickad till en annan del av landet pga det också.
Ex. det var en man på våningen under min som hade arbetat länge i sin chefsposition, men nu hade han nått en viss ålder så de högre makterna i företaget bestämde att befodra honom till en bättre position. Bara det företaget ligger i Nagoya.
Det sas inte högt men man kunde se ogillandet i folks ögon, men det är bara att tacka och ta emot. Han såg måttligt nöjd ut.
Något jag dock gillar med att jobba på ett japanskt företag är alla public holidays! Imorgon har vi tex. "labor thanksgiving day" om man nu skulle översätta 勤労感謝の日(きんろうかんしゃ), så jag ska kanske ägna mig åt min favoritsyssla här i Japan. Ligga och koka i japanskt SPA-bad kallat sento... Och äta något gott efteråt...
Ha det!
Som sagt, vi har morgonmöte var dag och det handlar oftast om vad man ska göra.
Vi har en klocka som ringer vid tid för morgonmötet och lunch (konstigt nog inte vid dagens slut).
Alla arbetar övertid, och man måste skriva hur lång tid man skall arbeta övertid innan man ens börjat. Om man skulle vara tvungen att arbeta mer än det man skrivit så får man inte betalt för den extra timmen.
De gillar papper och stämplar (eller hanko som det heter, ens signatur i stämpelform). Ett förslag som jag tog fram på en resplan gick igenom min kollega som stämplade, sedan över till ekonomiavdelningen som i sin tur stämplar, sedan kom den tillbaka till min avdelning där den skulle stämplas av chefen... Då var det färdigt!
Det tog halva dagen.
Jag fick ett skratt och en skakande huvud som svar när jag frågade om det kanske inte skulle vara lättare att bara skicka ett mail istället.
Vad jag förstår så är detta standard i japanska företag, det och hirarki.
Man arbetar i samma företag livet ut (för det mesta) och blir belönad genom att klättra högre upp på karriärsstegen. Det är inte ovanligt att man blir skickad till en annan del av landet pga det också.
Ex. det var en man på våningen under min som hade arbetat länge i sin chefsposition, men nu hade han nått en viss ålder så de högre makterna i företaget bestämde att befodra honom till en bättre position. Bara det företaget ligger i Nagoya.
Det sas inte högt men man kunde se ogillandet i folks ögon, men det är bara att tacka och ta emot. Han såg måttligt nöjd ut.
Något jag dock gillar med att jobba på ett japanskt företag är alla public holidays! Imorgon har vi tex. "labor thanksgiving day" om man nu skulle översätta 勤労感謝の日(きんろうかんしゃ), så jag ska kanske ägna mig åt min favoritsyssla här i Japan. Ligga och koka i japanskt SPA-bad kallat sento... Och äta något gott efteråt...
Ha det!
torsdag 17 november 2011
Idag ska jag gå direkt hem efter arbetet!
Hej hopp alla glada!
Idag är det fredag!!
Jag får lust att göra som vissa (på ett speciellt kontor som jag känner till, ni vet vilka ni är) sjunga på melodin "Nu blir det fredagsmys" från den där chipsreklamen... Var det OLW eller Estrella...?
Vilket som!
Freeeedag!
Den här veckan har varit smockad, jag är helt utmattad! De senaste 3 dagarna har jag knappt varit inne på kontoret, det är visserligen kul att vara ute och undersöka turer, rutter, evenemang etc etc, men det blir ganska tröttsamt när det sker flera dagar i rad. Fast det kan ju faktiskt också bero på att jag börjar bli gammal! Såg minnsan en linje i pannan som inte var där förra året!!
Ni ska få höra vad jag nästan blev tvungen att göra! Under en halv dag så åldrades jag 10 år, så läskigt var det!
På tisdag eftermiddag, precis innan jag skule gå hem, kom min gruppledare fram till mig och sa lite försiktigt: "Lina, imorgon vill jag att du ska läsa denna del högt inför hela avdelningen imorgon bitti på morgon mötet."
Och jag stod lite snyggt fastfrusen i marken och kände hur mitt hår blev grått och rynkorna framträdande.
En av mina största svagheter... Att tala högt inför en stor samling människor.
På detta företag gör man detta var 3:e onsdag, en person läser högt från en pamflett som alla har av företagets ideal och visioner, sedan ska avdelningschefen säga något peppande eller något som bör belysas. Lite underligt kan man tycka men det är vanligt här, lika vanligt som att vi varje morgon berättr för varandra på morgonmötet vad vi ska göra eller gjorde dagen innan.
Sedan övade jag som en villvetting på magiska svampar halva natten men när det kom till kritan så vågade jag inte, som tur var kunde min kollega göra det istället... Jag bad 5000 gånger om ursäkt, fast jag antar att jag gjorde ett mindre bra intryck på min gruppledare.
Resten av dagen flöt på bra med besök till en japansk te-ceremoni med ca 50 turister.
I förrigår blev det att göra soba, japanska bovete-nudlar!
Det var super!
Jag åkte ut på vischan, till en stad där den högsta huset var ett lägenhetsbyggnad på drygt 6 våningar. Där fick jag göra mina nudlar tillsammans med två äldre roliga gubbar och sedan äta upp min kreation! Det kanske inte var de mest vackra nudlarna jag sett i mitt liv, men goda var de!
Jag åt mina nudlar på ett speciellt sätt, kalla på en bambutallrik med en söt sås/soppa/sky (eller vad det nu är) som man doppar dem i (blandat med wasabi och purjo ) kallat Mori-Soba (se bilden nedan).
Här är några av de vanligaste sorterna av soba:
Zaru Soba - Som Mori Soba fast med tunna strips av torkat sjögräs på
Kitsune Soba - Serverat i varm soppa toppad med friterad tofu (aburaage)
Tanuki Soba - Serverat i varm soppa toppad med friterad frityrsmet (tenkasu)
Tsukimi Soba - Serverat i varm soppa toppad med ett pocherat ägg
Etc etc.
Det finns en hel del olika varianter som tåls att prova.
Notera dock att Yakisoba inte är detsamma som ovanstående soba (trots att de har samma namn). Den ligger mer åt samma håll som ramen nudlar, gjort på vanligt vete.
Och igår trampade jag runt i hela Tokyo och spanade in en mängd byggnader! En slags arkitektur-vandring. Jag passade också på att springa förbi en restaurang i Omotesando/Aoyama som serverar all-you-can-eat-meat från Brasilien!! Hur bra som helst, fast en aningen dyrt 3000 yen vid lunchtid. Men det var värt det, jag åt mig mätt så att det höll sig till i morse!
Barbacoa Grill, mitt kött-himmelrike.
Jag glömde dock att ta bilder på köttet i sig... Så ni får nöja er med en bild på tillbehören! Förutom att man kan äta kött för kung och fosterland så kan man också frossa loss på deras buffé som inkluderar dessert och dricka. Bättre än finlandsfärjan! Haha
Här är restaurangens hemsida:
http://www.barbacoa.jp/aoyama/en/index.html
Den är inte svår att hitta då den ligger på en tvärgata till Omotesando Hills (inte Catstreet) med ett ganska sjysst Starbucks bredvid. Kolla på hemsidan så får ni bättre färdvisningar och bra bilder på saftigt kött!
Ok, back to work!
Ha en trevlig helg!!
måndag 14 november 2011
Att gå till läkaren i Tokyo
En längre tid så har jag inte kunnat sträcka ut ryggen ordentligt vilket har resulterat i huvudvärk och gamnacke, extremt snyggt.
Jag bestämde mig därför att gå till en kiropraktor.
Lång historia kort.
Jag gick dit, gick vilse på vägen och blev helt sönderknäckt! Men vad skönt det är att kunna röra sig normalt igen!
Fick dock ganska hög feber efter det så det blev till att sova direkt vid hemkomst.
Men, jag fick en snilleblixt i mitt feberyrande!
Jag tänkte tipsa er om de läkare som jag varit hos eller hört talas om. Det är trots allt lite läskigt att vara i ett land där engelska kanske inte riktigt talas av alla och sedan bli sjuk på det.
Detta är en vanlig husläkare som inte är allt för dyr (om man har det japanska försäkrigskortet eller en bra reseförsäkring). Jag blev tipsad om denna klinik av min franska vän när jag studerade japanska i Tokyo för 3 år sedan och gick dit så fort jag blev sjuk..
http://www.yotsuya-naika.com/english.html
Denna sida kan man dessutom finna en mängd av engelsktalade sjukhus och specialister:
http://www.realestate-tokyo.com/info/hospital/
Min kiropraktor!
http://takeyachi-chiro.com/english.html
Detta ställe såg också bra ut men de hade inga tider så jag tog den ovanstående istället.
http://www.manomedica.com/
Något man bör tänka på när man går till ställen i Japan som erbjuder kiropraktiska tjänster är att det finns många kliniker som inte har någon licens, eller som utger sig för att vara kiropraktorer men egentligen bara ger massage. Att gå till en kiropraktorklinik faller dessutom (för det mesta) inte under den japanska försäkringen och är därför ganska dyrt.
Och om ni vill ha en naprapat kan ni ge upp, det begreppet finns inte i Japan.
Okej, då var den delen avklarad.
Idag kommer det bli ganska hektiskt för min del.
Har suttit och uppdaterat kombinationsresepaket i företagets databas hela morgonen och nu på eftermiddagen ska jag först undersöka det kända hotellet Park Hyatt Tokyo och sedan slå följe med en grupp amerikanska turister som skall delta i en japanska te-ceremoni.
Får nog berätta mer om det senare, nu måste jag göra mig redo för mitt äventyr.
Glad tisdag!
Jag bestämde mig därför att gå till en kiropraktor.
Lång historia kort.
Jag gick dit, gick vilse på vägen och blev helt sönderknäckt! Men vad skönt det är att kunna röra sig normalt igen!
Fick dock ganska hög feber efter det så det blev till att sova direkt vid hemkomst.
Men, jag fick en snilleblixt i mitt feberyrande!
Jag tänkte tipsa er om de läkare som jag varit hos eller hört talas om. Det är trots allt lite läskigt att vara i ett land där engelska kanske inte riktigt talas av alla och sedan bli sjuk på det.
Detta är en vanlig husläkare som inte är allt för dyr (om man har det japanska försäkrigskortet eller en bra reseförsäkring). Jag blev tipsad om denna klinik av min franska vän när jag studerade japanska i Tokyo för 3 år sedan och gick dit så fort jag blev sjuk..
http://www.yotsuya-naika.com/english.html
Denna sida kan man dessutom finna en mängd av engelsktalade sjukhus och specialister:
http://www.realestate-tokyo.com/info/hospital/
Min kiropraktor!
http://takeyachi-chiro.com/english.html
Detta ställe såg också bra ut men de hade inga tider så jag tog den ovanstående istället.
http://www.manomedica.com/
Något man bör tänka på när man går till ställen i Japan som erbjuder kiropraktiska tjänster är att det finns många kliniker som inte har någon licens, eller som utger sig för att vara kiropraktorer men egentligen bara ger massage. Att gå till en kiropraktorklinik faller dessutom (för det mesta) inte under den japanska försäkringen och är därför ganska dyrt.
Och om ni vill ha en naprapat kan ni ge upp, det begreppet finns inte i Japan.
Okej, då var den delen avklarad.
Idag kommer det bli ganska hektiskt för min del.
Har suttit och uppdaterat kombinationsresepaket i företagets databas hela morgonen och nu på eftermiddagen ska jag först undersöka det kända hotellet Park Hyatt Tokyo och sedan slå följe med en grupp amerikanska turister som skall delta i en japanska te-ceremoni.
Får nog berätta mer om det senare, nu måste jag göra mig redo för mitt äventyr.
Glad tisdag!
söndag 13 november 2011
Det jag gillar med stället jag bor på
Jag har fått klagomål på att jag inte har lagt upp bilder än, jag vet jag vet, men det är på gång!! Har tillochmed köpt en ny kamera eftersom min gamla skruttiga, från tiden då Backstreet Boys fortfarande var populära, inte riktigt håller måttet.
Känns sådär när man måste stå minst 1 meter ifrån ens objekt för att ens se vad det är!
Mitt internet har lagat sig sjäv också, helt fantastiskt, bara att börja ladda upp sedan!
Men nu ska ni få höra!
Jag bor i ett ganska fint område, de flesta höjer på ögonbrynet när jag nämner dess namn följt av frågan "är du rik eller?". Men det är jag inte!
Jag har något som kallas lån och bor trångt fast hyfsat nära till arbetet, sådär 1 timmes resväg. Tro mig, det är inte långt! Jag har en kille som sitter i sektionen bakom mig som har 2,5 timme resväg... Enkel resa!!
Iallafall!
Om jag orkar att gå tar det 15 min, annars tar jag bara tåget en station till ett ställe som heter Jiyugaoka.
(Ta Tokyu Toyoku Line från Shibuya渋谷 till Jiyugaoka自由が丘, det går bra att ta vilket tåg som helst: local, express etc eftersom stationen är en hubb till andra linjer, dessutom är Shibuya starthållplats så ni kan inte åka åt fel håll! Kostar 150 yen enkel biljett)
Jiyugaoka är ett extremt trendigt område med modebutiker, trånga gränder, sötsaker och mysiga restauranger. i måste verkligen åka dit om ni har tid och ork, om inte för att handla, för stämmningen.
Kommer med lite tips på ställen senare, speciellt en restaurang som jag vill gå till men inte hunnit än! Vad sägs om att äta grillat medans du blir spådd, jajjemen, en kombo restaurang. Dit måste jag.
Avslutningsvis.
Detta kanske redan är känt för er men Tokyos tåg och tunnelbanesystem kan ibland kännas lite för stort att ta in och rörigt för den delen.
Därför kan jag ge er några tips på sidor som hjälper en att ta sig runt smidigt, vad det kostar och vart man ska byta etc, först upp är japanska yahoo:
http://transit.loco.yahoo.co.jp/#
Dock är detta på japanska!!
För en engelsk version rekommenderar jag er:
http://www.hyperdia.com/en/
Ha en trevlig måndag!
Känns sådär när man måste stå minst 1 meter ifrån ens objekt för att ens se vad det är!
Mitt internet har lagat sig sjäv också, helt fantastiskt, bara att börja ladda upp sedan!
Men nu ska ni få höra!
Jag bor i ett ganska fint område, de flesta höjer på ögonbrynet när jag nämner dess namn följt av frågan "är du rik eller?". Men det är jag inte!
Jag har något som kallas lån och bor trångt fast hyfsat nära till arbetet, sådär 1 timmes resväg. Tro mig, det är inte långt! Jag har en kille som sitter i sektionen bakom mig som har 2,5 timme resväg... Enkel resa!!
Iallafall!
Om jag orkar att gå tar det 15 min, annars tar jag bara tåget en station till ett ställe som heter Jiyugaoka.
(Ta Tokyu Toyoku Line från Shibuya渋谷 till Jiyugaoka自由が丘, det går bra att ta vilket tåg som helst: local, express etc eftersom stationen är en hubb till andra linjer, dessutom är Shibuya starthållplats så ni kan inte åka åt fel håll! Kostar 150 yen enkel biljett)
Jiyugaoka är ett extremt trendigt område med modebutiker, trånga gränder, sötsaker och mysiga restauranger. i måste verkligen åka dit om ni har tid och ork, om inte för att handla, för stämmningen.
Kommer med lite tips på ställen senare, speciellt en restaurang som jag vill gå till men inte hunnit än! Vad sägs om att äta grillat medans du blir spådd, jajjemen, en kombo restaurang. Dit måste jag.
Avslutningsvis.
Detta kanske redan är känt för er men Tokyos tåg och tunnelbanesystem kan ibland kännas lite för stort att ta in och rörigt för den delen.
Därför kan jag ge er några tips på sidor som hjälper en att ta sig runt smidigt, vad det kostar och vart man ska byta etc, först upp är japanska yahoo:
http://transit.loco.yahoo.co.jp/#
Dock är detta på japanska!!
För en engelsk version rekommenderar jag er:
http://www.hyperdia.com/en/
Ha en trevlig måndag!
tisdag 8 november 2011
Hur det gick igår!
Tja!
Jag kom hem ganska sent igår efter sjungandet, upptäckte dessutom att min internetkabel var väldigt ledsen, förhoppningsvis ska jag med mina tekniska färdigheter fixa det ikväll!! Det kan hända att jag blir för avancerad med tekniken och tuttar eld på min lägenhet, men det lämnar vi åt ödet att bestämma...
Nä... Det är nog ok! Det skulle faktiskt vara lite roligt att lägga upp bilderna som jag tagit hittils.
Men nu måste ni nog ändå vara nyfikna på hur det är att följa med på företags-karaoke!
Att jag hamnade i denna klubb är något av ett mysterium, jag blev tydligen scoutad av en av cheferna på våningen under som är extremt förtjust i att tala engelska. Han rusade fram till mig efter ett av morgonmötena som vi har (varje dag) och insisterade på att jag skulle följa med, han ändrade på orginal-schemat för min skull.
Kände inte riktigt att jag kunde neka då...
Jag frågade mina kollegor om de också skulle med efteråt, men ingen av dem kände till denna karaoke-klubb! Fick magont och kände mig lite smått nervös...
Men det visade sig vara helt ok!
Jag träffade en hel del nya människor och insåg efter första låten var sjungen av killen bredvid mig (låten: B'z - Zero, sjukt ansträngande låt) att jag är omgiven av proffesionella sångare utklädda till japanska salarymen.
Det var mikrofonställ, tamburin, bakrundskörande osv.
Verkligen, som proffs, och vilka röster då!!
Kan ju inte säga att det underlättade när man skulle sjunga själv, men jag kämpade på, hade det super roligt. Fick stående ovationer för min Lady Gaga - Pokerface, vet inte om det var för att de ville gå eller för att det var bra haha
Men, vilket som, det blir mer sjungande med karaoke-klubben, jag har tydlige blivit deras honorary member. Känns bra faktiskt!
Får öva lite sjungande i duschen till nästa gång!!
Tänkte berätta lite kort om detta fenomen kallat "Karaoke-box".
Enkelt sagt är det (oftast) en flervånings byggnad med ett flertal rum på var våning där man sjunger sina finaste låtar för sina vänner, kollegor eller vilka man nu är med.
I receptionen som oftast ligger på entreplan, bestämmar man hur länge man vill sjunga eller enkelt vilken deal man vill ha. (Det är inte ovanligt att det finns en sjung och drick så mycket du vill-deal mellan 00:00-05:00, speciellt utnyttjat när man missat sista tåget hem).
Juste, det finns alltid dricka (alkoholfri och alkhol) på dessa ställen, mat brukar det också gå bra att beställa. Inte helt fel om man vill stanna och sjunga länge!
Jag skulle vilja förklara hur den lilla boxen med skärm-meny fungerar, men det är äventyr man bör upptäcka själv, detta är då hur man bestämmer vilken låt man vill ha, inte mat om ni nu trodde det!
Om man vill ha mat eller dricka så måste man ringa, yes ni hörde rätt! Man ringer från en telefon som hänger på väggen i ens rum. De ringer en också från receptionen när det är 10 min kvar på sjungandet innan tiden är slut.
Det var nog det...
Jo, de kedjor som är kändast och har störst utbud på musik är:
Karaoke Kan (カラオケ館) som utmärks av dess knallblå färg med röd text och Big Echo som har en mer subtil approach med tomatröd färg.
När jag fått ordning på mitt internet så fixar jag in lite bilder!!
Nu är dagen slut, ska ha kalligrafi lektion nu med Dai-Sensei. Sjukt rolig gammal man med massa humor och två hårstrån på huvudet (som han ofta skämtar om).
Imorgon kommer jag inte att skriva något eftersom jag ska på studieresa till Mt.Fuji och Hakone.
Men efter det så!
Ha det bra!
Jag kom hem ganska sent igår efter sjungandet, upptäckte dessutom att min internetkabel var väldigt ledsen, förhoppningsvis ska jag med mina tekniska färdigheter fixa det ikväll!! Det kan hända att jag blir för avancerad med tekniken och tuttar eld på min lägenhet, men det lämnar vi åt ödet att bestämma...
Nä... Det är nog ok! Det skulle faktiskt vara lite roligt att lägga upp bilderna som jag tagit hittils.
Men nu måste ni nog ändå vara nyfikna på hur det är att följa med på företags-karaoke!
Att jag hamnade i denna klubb är något av ett mysterium, jag blev tydligen scoutad av en av cheferna på våningen under som är extremt förtjust i att tala engelska. Han rusade fram till mig efter ett av morgonmötena som vi har (varje dag) och insisterade på att jag skulle följa med, han ändrade på orginal-schemat för min skull.
Kände inte riktigt att jag kunde neka då...
Jag frågade mina kollegor om de också skulle med efteråt, men ingen av dem kände till denna karaoke-klubb! Fick magont och kände mig lite smått nervös...
Men det visade sig vara helt ok!
Jag träffade en hel del nya människor och insåg efter första låten var sjungen av killen bredvid mig (låten: B'z - Zero, sjukt ansträngande låt) att jag är omgiven av proffesionella sångare utklädda till japanska salarymen.
Det var mikrofonställ, tamburin, bakrundskörande osv.
Verkligen, som proffs, och vilka röster då!!
Kan ju inte säga att det underlättade när man skulle sjunga själv, men jag kämpade på, hade det super roligt. Fick stående ovationer för min Lady Gaga - Pokerface, vet inte om det var för att de ville gå eller för att det var bra haha
Men, vilket som, det blir mer sjungande med karaoke-klubben, jag har tydlige blivit deras honorary member. Känns bra faktiskt!
Får öva lite sjungande i duschen till nästa gång!!
Tänkte berätta lite kort om detta fenomen kallat "Karaoke-box".
Enkelt sagt är det (oftast) en flervånings byggnad med ett flertal rum på var våning där man sjunger sina finaste låtar för sina vänner, kollegor eller vilka man nu är med.
I receptionen som oftast ligger på entreplan, bestämmar man hur länge man vill sjunga eller enkelt vilken deal man vill ha. (Det är inte ovanligt att det finns en sjung och drick så mycket du vill-deal mellan 00:00-05:00, speciellt utnyttjat när man missat sista tåget hem).
Juste, det finns alltid dricka (alkoholfri och alkhol) på dessa ställen, mat brukar det också gå bra att beställa. Inte helt fel om man vill stanna och sjunga länge!
Jag skulle vilja förklara hur den lilla boxen med skärm-meny fungerar, men det är äventyr man bör upptäcka själv, detta är då hur man bestämmer vilken låt man vill ha, inte mat om ni nu trodde det!
Om man vill ha mat eller dricka så måste man ringa, yes ni hörde rätt! Man ringer från en telefon som hänger på väggen i ens rum. De ringer en också från receptionen när det är 10 min kvar på sjungandet innan tiden är slut.
Det var nog det...
Jo, de kedjor som är kändast och har störst utbud på musik är:
Karaoke Kan (カラオケ館) som utmärks av dess knallblå färg med röd text och Big Echo som har en mer subtil approach med tomatröd färg.
När jag fått ordning på mitt internet så fixar jag in lite bilder!!
Nu är dagen slut, ska ha kalligrafi lektion nu med Dai-Sensei. Sjukt rolig gammal man med massa humor och två hårstrån på huvudet (som han ofta skämtar om).
Imorgon kommer jag inte att skriva något eftersom jag ska på studieresa till Mt.Fuji och Hakone.
Men efter det så!
Ha det bra!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)